klippt ur Dagens Industri 17 augusti 1999
http://www.sturmark.se/verksamhet/print.php3?id=125

Regeringens satsning på ett nationellt program för IT och lärande börjar nu ta form. Den svenska skolan ska IT:fieras och merparten av den svenska lärarkåren ska utbildas i IT och den nya pedagogiken. 1,5 miljarder kronor ska det få kosta under tre år. Väl så. Jag var själv med om att driva dessa frågor i den förra IT-kommissionen och detta var ett av de (få) områden där regeringen lyssnade på oss.

Icke desto mindre känner jag en viss oro. Har man verkligen insett den fundamentala omprövning av skolan som tveklöst måste ske? Har man verkligen förstått att informationssamhället kommer att efterfråga helt annan kunskap, kompetens och andra personlighetsegenskaper än vad industrisamhället gjorde? Har man verkligen förstått på vilket sätt IT på sikt kommer att förändra hela läroprocessen?

Vi lever inte längre i ett samhälle som sysselsätter stora mängder av lågutbildade arbetare i jordbruk eller fabriker. Vårt skolsystem har under sekler högutbildat en liten elit. Nu måste vi skapa en skola som tränar alla i kreativ intelligens, mental informationshantering och abstrakt tänkande.

Vi är på väg mot ett samhälle där information i sig är det värdeskapande fundamentet i samhällsekonomin och i en majoritet av alla yrkesroller. Jordbruksamhället var arbetsintensivt, industrisamhället var energiintensivt, informationssamhället blir informationsintensivt. IT är orsaken, men IT kan också vara en del av lösningen på reformeringen av vårt utbildningsväsende.

Skolan har i alla tider fokuserat på hur mycket studenterna lär sig. Skolan bör istället fokusera på att få studenterna att vilja lära sig. Nyfikenhet är en mycket stark drivkraft hos människan. Tyvärr har skolsystemet i sin rigiditet snarare dödat nyfikenheten än stimulerat den, precis på samma sätt som många gryende musikaliska begåvningar dödas av en pianolärare som tvingar dem att spela skalor istället för att skapa och utforska musik.

Hur kan IT hjälpa och stödja denna omfokusering? Vi vet att vissa dataprogram har en mycket stark dragningskraft på unga människor, tex dataspel. Jag tror vi kommer att se nya typer av simuleringsprogram växa fram, där eleverna i spelets form, interaktivt kan lära sig tex nationalekonomiska sammanhang, affärsverksamhet, management- och organisationsteori, konstruktionsarbete eller varför inte samspelet i kemiska eller fysikaliska experiment.

Vi kommer också få se IT-stöd i själva bedömningen av studenternas resultat. Den gamla metoden att genomföra en skrivning eller ett prov kommar att vara hopplöst passé, när vi har pedagogiska program som kontinuerligt kan följa varje students utveckling, anpassa sina uppgifter efter vad studenten har extra svårt respektive extra lätt med coh hela tiden mäta studentens inhämtade kunskap.

Den gamla metoden med prov mäter bara kunskap vid ett visst enskilt tillfälle och vi vet alla hur mycket frustration eller nervositet det kan föra med sig, en sidoeffekt som knappast är önskvärd ur ett pedagogiskt perspektiv.

Är det inte också dags att fundera över vad skolan de facto ska lära ut? Behöver vi verkligen träna vår skrivstil eller lära oss multiplikationstabellen utantill?

Man hävdar att vi aldrig får ge avkall att eleverna skall kunna skriva, läsa och räkna. Av dessa tre färdigheter tror jag bara behovet av läskunnigheten kommer att vara sig lik i framtiden. Självklart ska vi inte sänka krafvet på kunskap, men vi måste omformulera den.

Behovet av skrivkonsten, för hand med penna och papper, kommer på sikt att marginaliseras. Tangentbordsfärdighet är redan mycket viktigare än att kunna skriva snabbt, snyggt och effektivt för hand.

I våra forskningslaboratorium finns redan relativt väl fungerande rösttolkningstekniker, som klarar av att tolka kontinuerligt tal. Idag kräver det en hel del träning av programmet, och det blir fel ibland. Om tio år kommer våra persondatorer helt styrs av rösten och vi dikterar våra texter för datorn istället för att skriva dem. Tangentbordet blir bara en onödigt långsam omväg.

Frågan är då hur länge till vi ska ägna oss åt skrivstilsträning i skolan?

Detsamma gäller matematiken. Den matematiska undrvisningen i grundskolan och ända upp i gymnasiet är hopplöst föråldrad. Fortfarande lär sig barn rabbla multiplikationstabellen utantill, något de garanterat aldrig kommer att ha nytta av. Allför mycket är matematikundervisningen en "utantillläxa" där man tex lär sig formeln för att lösa andragradsekvationer utan att alls förstå vad ekvationen representerar. Det har hävdats att genom att räkna med penna och papper för barnen "en känsla" för matematiken som de inte får med moderna verktyg. Jag tror det är precis tvärtom.

Med IT:s enorma möjlighet att grafiskt visualisera matematiska samband, och kalkylbladets förmåga att simulera kalkyler, tror jag att det går att förmedla en mycket bättre "känsla" för matematiken än med de gamla metoderna. Att utföra en multiplikation med penna och papper är lika passé om tio år som att räkna med romerska siffror idag.

Den matematiska undervisningen måste istället helt inriktas på problemlösning, något som definitivt kan stödjas med informationsteknikens simulerings- och visualiseringsmöjligheter.

De IT-pedagogiska verktygen än ännu i sin linda. Jag är dock övertygad om att vi kommer att se en mycket snabb utveckling av sådana program när vi vågar ta steget fullt ut och säga: "Nu är det dags för Skolan version 2.0".

Informationsteknologin kommer att skapa den största förändringen av skolan sen introduktionen av den tryckta boken. Dock, vi får aldrig glömma att det är människan, eleven som står i centrum, inte tekniken.

Det är i det sammanhanget värt att minnas poeten W.B Yeats ord:

"An education is not the filling of a pail, it is the lighting of a fire".

Christer Sturmark,
Dagens Industri 17 augusti 1999

Källor: Dagens Industri www.di.se
Christer Sturmark www.sturmark.se